Stockholm Marathon 2013

Idag har Stockholm Marathon gått av stapeln!

Vilken otrolig upplevelse det är att stå och titta och heja på dom som springer!

Men blir så  imponerad av alla som kämpar och verkligen ger sitt yttersta!

Jag blev också helt otrolig imponerad över Jörgen idag!

Han är fantastisk och han visade än en gång sin envisa sida och att han fasiken kan!

Han sprang 3.2 mil... inte hela maran men bra mycket längre än 

vad jag trodde att han skulle orka!

Visst, han har varit igång och tränat lite och som mest har han väl sprungit 19 km... men det har han bara gjort en gång vad jag vet!

Sen har sprungit typ 17 km två gånger....och det är väl det när det gäller långdistans.

Annars har har han väl sprungit mellan 5 km och 10 km lite grann men kanske inte

att han direkt har legat i hårdträning inför maran!

Sista veckan eller två har han mest vilat sig i form :-)

Att han idag sprang  över 30 km är en ren bragd tycker jag!

Du är GRYM Jörgen!!!!

Jag hade lagt in om att få hans tider på sms och dom är som följer:

10 km - 1.04.46; tid per km 06.29

Halvmaran 21 km - 2.20.55; tid per km 06.41

30 km - 3.41.24; tid per km 07.23

Dagen började ganska solig men någon timme in på maran började det regna! 

Ett regn som bara blev värre och värre och det blev kallare och kallare...

Här stod jag och väntade på Jörgen! Precis i början på Västerbron och 8 km in i loppet!

Det var fortfarande soligt och Långholmskanalen glittrade i solskenet!

Sen började det hända grejer! 

Reklambilar och lastbilar med sambamusik åkte förbi!

Sen kom föråkarna, eller vad dom kallas!

25 minuter efter start kom då tillslut ledarklungan!

Här är elitgänget som låg först av alla!

Fantastiskt att se dom på så nära håll!

Här kom andra lilla klungan! Någon minut efter dom första!

Sen var det liksom som en ketchup effekt... det kom några till och sen några till....

och sen vällde det bara fram löpare!

Vi hejade och skrek och klappade händerna!

Jätte härlig stämning!

Sen var det ju en och annan som hade klätt ut sig!

Vet inte riktigt vad han ska föreställa, en Dalmatin kanske?

Märkligaste ekipaget var nog ändå gorillan som bar en liten människa i bur på magen!

Måste vara superjobbigt :-)

Jag spanade som en galning och så plötsligt såg jag Jörgen!

Jag bara skrek och tjoade!

Helt sjukt att se honom där mitt bland alla andra!

Kände mig så jäkla stolt! 

Min lille bror, liksom!

Go Jörgen Go!!! Kolla på honom, vilken tuffing!

Västerbron nedåt, här hade det börjat regna lite!

Jag åkte hem en sväng men sen stack jag ut till Norrmälarstrand.

Hade fått sms att Jörgen hade passerat 30 km och om han hade fortsatt hade jag verkligen velat

se honom och hejat på honom en gång till.

Då när jag stod där vid 35 km ungefär så öste det ner och det var kallt och ruggigt!

Dom som sprang, eller nästan hasade sig framåt såg verkligen helt slut ut!

Men fram tog dom sig ändå. Dom som orkade, jag såg tyvärr dom som föll ihop också

 och som fick åka ambulans därifrån.

 Läskigt! Hoppas verkligen att det gick bra för dom!

Men jag blev nästan tårögd då jag såg hur alla kämpade! 

Vilka hjältar!