i Las Vegas!
Ja det var vad vi trodde men ödet hade nåt helt annat planerat för oss.
Tänk hur fort det kan vända, från skratt och glädje till total chock och rädsla.
Vi hade faktiskt en helt fantastisk dag igår.
Vi åkte till Lake Mead och åt lunch nere vid marinan, badade i Colorado River och livet var toppen.
På kvällen packade vi ihop alla våra saker, vi hade bestämt oss för att lämna
Vegas tidigt på fredag morgon för att åka till Reno.
Men sista kvällen ville vi ändå gå ut en stund. Jag ville jätte gärna ha en frozen Margaritha i ett sånt där jätte stor Eiifeltornsglas. Så vi gick ut och flanerade lite, tog en varsin drink...hamnade så småningom på New York - New York. Spelade lite men efter en stund kände vi båda att vi var trötta och bestämde oss för att börja gå hemåt igen. I rulltrappan ner mot MGM började Mats klaga på att han hade ont i magen.
Det bara vred till sa han. Vi ställde oss lite åt sidan, precis vid vägräcket. Mats fick magsmärtor igen och jag frågade om vi skulle försöka få tag i en taxi istället för att gå hem. Mats höll med men behövde bara lite tid för att magsmärtorna skulle ge med sig.
Så jag står och tittar lite på folk sen vänder jag mig mot Mats igen och precis då ser jag hur han bara släpper räcket och faller bakåt som en fura! Helt raklång, bara faller han och huvudet slår i asfalten med en otrolig smäll.
Jag bara skriker - Mats hur är det??? jag kastar mig ner på knä och skriker Mats, Mats... men han är helt vit i ansiket och reagerar inte alls. Jag försöker känna efter hans puls på halsen men känner ingenting.
Då får jag fullständig panik och bara skriker Help, please help us !!!
En säkerhetsvakt kommer springandes och ringer 911.
Jag vänder mig om och ser att det har samlats massa människor bakom oss och jag skriker bara -är det nån som är läkare här. Hjälp oss! Då kommer en kille fram och säger att han är sjukskötare.
Han lägger sig på knä och känner efter Mats puls men känner inte heller något.
Då börjar han trycka på bröstet och allt känns bara helt overkligt!
och jag var så rädd,
i några sekunder trodde jag att det värsta hade hänt, jag trodde att Mats hade fått en hjärtattack och att allt var över.
men till slut säger killen - I can feel it know, his gonna be ok, his gonna be ok.
tårarna bara rann, jag var helt chockad och det vara bara en mardröm men samtidigt en otrolig lättnad att han hade puls och verkade vakna upp lite.
Sen efter vad som kändes som en evighet men som säkert bara var några minuter kom ambulansen och
dom började undersöka Mats. Han låg med öppna ögon och bara tittade upp... ambulansskötarna började ställa lite kontroll frågor till honom... det första dom frågade var - Vet du vilken stad du är i?
och Mats bara tittade men fick inte fram nånting... och då satt vi mitt i smeten i Las vegas men han kunde ändå inte säga var vi var nånstans.
Sen rullade dom in honom i ambulansen och jag gick fick åka med där framme.
I ambulansen frågade Mats hela tiden -Romina, vad var det som hände? och jag förklarade att han hade fallit bakåt och slagit huvudet. Då frågade han igen - men vad var det som hände?
och när ambulansskötaren frågade nåt sa Mats bara -what happend?
sen kom vi in på sjukhuset, Sunrise Hospital och där började dom direkt ta massa prover, blodprov, urinprov, EKG och sen fick han åka på hjärnröntgen.
Sen mitt i allt så kommer en sköterska fram till mig och säger att dom behöver vårt försäkrningsbolags bekräftelse att vi var försäkrade.
Så jag blev tvungen att ringa Trygg-hansa och SOS i Danmark osv.
Sen fick jag ringa hotellet och förlänga vår bokning iom att vi skulle ha checkat ut
egentigen på fredag förmiddag.
Sen kom läkaren och sa att Mats hjärta slog alldeles för lågsamt, nåt som dom hade sett på EKG.
Så då fick han på massa såna är elektroder för at mäta hjärtat.
ja fy säger jag bara, vilken mardröm!
Satt vid hans säng till halv fem imorse, sen var jag bara tvungen att åka hem och sova ett par timmar.
Grät så när jag lämnade Mats i sjukhussängen, det kändes så fruktansvärt men jag visste i varje fall att han hade bästa tänkbara omvårdnad!
Nu är det fredagkväll i Vegas ett dygn efter att det hände och jag sitter själv på hotellrummet.
Det känns verkligen tomt! Mats är kvar på sjukhuset.
Han har kvicknat till lite idag men är väldigt snurrig i huvudet, vilket kan ha att göra med
att han slog i asfalten så hårt.
Han har för någon timme sedan varit inne på en till hjärnröntgen där man mer detaljerat kan se om det finns någon inre blödning. Imorgon bitti får vi också svaret på hur hjärttesterna har fallit ut, om det verkar ok.
Tänk vad livet är skört och vad fruktansvärt det är när något såndant händer!
Att det dessutom händer på andra sidan jordklotet, långt ifrån vår famlij och alla våra kära vänner
känns ju extra jobbigt!
Men att vi har så otroligt många fina vänner som skickat så fina hälsningar på FB är underbart och det känns väldigt stöttande! Jag är otroligt tacksam!
Nu tänker jag bara på Mats och att han ska bli bättre!
Dags att sova ett par timmar, sen får vi veta vad läkarna säger!
.jpg)
