How can people be so cruel...

Aruba är fantastiskt på alla sätt och vis men precis som förra året så är sättet dom behandlar sina djur på alldeles vidrigt och det får en att må så dåligt!

Hur kan man bara släppa ut sin hund någonstans för att man har tröttnat på den och låta den klara sig på egen hand. Den går runt på gatorna och svälter och gömmer sig i buskar eller bland sopor. Oftast dör dom av svält och blodförlust iom att dom bokstavligt talat blir uppkäkade av fästingar!

Allvarligt, har ni någon gång sett en hund med hundratals fästingar på kroppen? Det är så hemskt och hunden lider och tappar all ork och tandköttet är totalt färglöst, blicken helt uppgiven. Ja fy f-n man mår så dåligt när man ser något sådant.

Anledningen att jag skriver detta nu är att det på kort tid kommit in ett par hundar på Shelter som sett helt fruktansvärda ut, i skicket menar jag!

Idag kom den här lilla hunden in genom vår dörr. Långhårig och tovig, mager, trött blick och hundratals fästingar över hela kroppen. Bara i öronen och runt öronen var det väl 30-40 stycken. Hela nosen var full...

Jag tog lite bilder för att jag vill att folk ska se hur j-kla illa det kan vara... alla prickar man ser i pälsen är fästingar.

Här har vi duschat den med fästingshampoo och dränkt in den i Paramite (ett medel man blandar med vatten och sen baddar in dom i som ska ta död på fästingarna).

Här håller han på att torka i solen!

Så, torr i pälsen. Han har nu varit inne hos veterinären och tagit blodprov, därav dom blå banden. Vi har även gett honom ett namn, Blue pga av hans otroligt ovanliga blå ögon.

Efter detta var det bara en sak att göra och det var att klippa av hans päls. Det finns inte en chans att ta bort alla fästingar i så lång päls. Mats tog med honom in på kliniken och var borta säkert 1 timme och groomade lilla Blue.

Efter det var klart så var det dags att plocka fästingar! Mats och jag satt i en och en halv timme och plockade och plockade... fy 17 säger jag bara!

Men sen så började det bli lite bättre för Chucky...eller jag menar Blue. Lite Chucky varning dock i den blicken :-) Efter alla timmar som vi höll på med honom var han naturligtvis helt slut. Men han fick lite god mat efter pärsen och sen lite sömn på det! Det måste vara en otrolig befrielse att bli kvitt allt äckligt som kryper på kroppen. Imorgon tror jag han kommer må mycket bättre!

På fredag ska vi dit igen så då ska jag ta några nya kort så får vi se hur lilla Blue mår!

Känns trots allt fantastiskt att man kan hjälpa en liten vovve! Och all kärlek och tillgivenhet man får tillbaks är värt allt, det får en verkligen att må bra! och på någotvis så är det som att dom fattar att man hjälper dom så dom är så stilla och låter en hålla på timme efter timme. Jag tror verkligen dom känner det att nu får jag äntligen hjälp.

Så en jobbig dag, fast skönt att kunna hjälpa till! Lite nytta gör vi allt på Animal Shelter :-)

p.s Mandy och Yatzy var med idag för att vänja sig vid Shelter! Inte för att vi ska lämna dom där men på söndag har vi öppet hus med BBQ och lotteri och massa saker och då kommer det massa folk och förhoppningsvis kommer det en bra och härlig familj som vill adoptera våra små busfrön.