Invandrare på Aruba

Ja det är ju det vi är... så det var bara att ta tjuren vi hornen och göra det som måste göras, i detta fall bege sig till Dimas och ansöka om förlängt visum. Det är aldrig roligt men det måste göras och av tidigare erfarenheter så vet vi att det är tidskrävande! Trots denna vetskap så åt vi ingen lunch innan vi gick dit, vilket var dumt!

Klockan 13.00 slår Dimas upp dörrarna, man börjar med att köa (c:a 30 minuter) för att få en nummer lapp! Sen är det bara att sätta sig och vänta.... och vänta... trots att det bara var 4 st före oss med samma nummer serie så tog det en evig tid. När klockan var c:a 15:30 blev vi tillslut insläppta till en väldigt sträng och barsk kvinna!

-Jaha, vad vill ni då, frågade hon!

-Vi skulle vilja ha visum för 6 månader, svarade vi.

-Hmf, sa hon och lät oss förstå att det var nästan omöjligt. -Har ni kopior på alla papper, frågade hon sedan.

Jag förklarade att vi tagit kopior men naturligtvis hade vi missat ett par grejer vilket hon var väldigt snar med att påpeka! Så ärendet var i stort sätt omöjligt!

I detta läge blir ju jag irriterad... det är liksom lite mitt tålamod som tryter... så jag säger då väldigt irriterat -jaha, var kan vi göra kopior då? Jag tänker inte komma tillbaka nån annan dag och sitta här i flera timmar och vänta... det måste ju gå att lösa nu!

Hon funderade lite och kom sen som av en händelse på att det runt hörnet låg ett kopieringsställe.

Jag var på väg upp och skulle dra till mig papprena och skicka iväg Mats att kopiera...

Men då kommer Mats igång istället och han kör med en helt annan style! Han frågar nåt på ett väldigt trevligt sätt, drar ett skämt varpå sura kvinnan faktiskt skrattar, pratar på lite med henne och plötsligt är det en helt annan stämning i rummet. Jag inser att jag gör bäst i att hålla tyst och bara avvakta Mats strategi, som visar sig vara lysande! Efter c:a 10 minuter så tycker kvinnan att det är alldeles onödigt att vi ska behöva gå ut och kopiera några papper.

 - Jag fixar det så gärna säger hon och tittar på Mats! Jag ska också kolla om det är möjligt att ordna så ni får ok på 6 månader på en gång så ni slipper komma tillbaks efter årsskiftet, lägger hon till.

Sen travar hon iväg på sina höga hästar... jag menar höga klackar... och är borta i 30-40 minuter! Vi sitter kvar på hennes kontor och börjar undra om hon gått hem för dagen och att vi blir tvugna att tillbringa natten där! Till vår stora lättnad såg vi att hon hade både kaffebryggare och en burk kakor bakom skrivbordet så vi visste att vi skulle överleva i såna fall... men som tur var kom hon tillbaks till slut! Då var hon jätte glad och hade fixat på plats ett skriftligt ok på att vi får stanna till 30 mars 2012.

Vi jublade förstås och allt gammalt groll var glömt! Hon log till och med åt mitt håll ett par gånger!

Så trötta, hungriga men väldigt glada i hågen lämnade vi Dimas för den här gången! Väl förättat verk kan man säga!

Japp, vårt immigrationskort, giltigt t.om 30 Mars 2012

För att fira och för att vi var så sjukt hungriga så begav vi oss genast till Baby Back Grill! Litet lokalt hak i Oranjestat med dom godaste ribbsen man kan tänka sig!

Här är jag väldigt glad och bilen är så söt i sitt lilla parasoll så det måste ju bara förevigas!