Aruba Elvis följetong: jo det är så här, datum för premiären är framflyttad till Torsdagkväll den 17 februari. Detta för att det är mer folk på en torsdag och Marriott vill ju att så många som möjligt ska få möjlighet att njuta av skönsång från Aruba Elvis!
Det blir en spännande kväll, ryktet har redan spridit sig över ön, idag kom folk fram till oss på gatan och frågade Mats om det inte var Aruba Elvis.. jodå.. detta kan bli stort. Snart blir det autografer och idol fotografering som gäller.
Fortsättning följer...
En annan sak, jag tycker ju verkligen mycket om Aruba men en sak som gör mig så ledsen och arg är hur dom behandlar sina hundar! Igår var en riktigt jobbig hunddag. Först jobbade vi på Shelter och där hade dom varit tvugna att låta ett par hundar somna in bl.a Maggie, tror jag för hon var inte kvar och jag hittade ingenstans i pärmarna att hon blivit såld. Så på tisdag måste jag fråga Eva vad som hänt med henne men jag fruktar det värsta.
Sen precis när vi skulle backa ut från Shelter så ser vi att det ligger en stor död hund på taket till hundstallet! Det ser helt makabert ut, den är alldeles stel och ligger med alla fyra tassar upp i luften. Jag förstår inte hur den har kunnat komma upp dit och då dessutom dött där uppe, eller är det någon som har kastat upp en död hund på taket...? Usch, det var hemskt!
Efter det så åkte Mats och jag till Sant Nicolas och där finns det så många gatuhundar så man bara vill gråta. Jag satt på trottoaren och matade en hund som såg hemsk ut, nästan ingen päls kvar, sårig men ändå orkade den vifta lite på svansen när den fick mat. När jag satt där gick människor förbi utan att så mycket som kasta en blick på det stackars djuret, hur kan man vara så j-kla känslokall! Sen ser man hundar inne på trädgårdar som är fastkedjade, eller sitter i burar fulla av skit! Då blir jag så arg så jag vet inte vart jag ska ta vägen och det får mig att vilja åka härifrån direkt! Hopplöst liksom! Till råga på allt låg det en död hund i väggrenen när vi närmade oss Palm Beach och då kände jag verkligen att måttet var rågat!
Men det är bara att inse att det är som det är och försöka påverka så mycket man kan under tiden vi är här. Och förstås alltid ha med hundmat och vatten i bilen så man åtminstone kan bjuda på lite mat när man stöter på alla stackars gatuhundar.
Från det ena till det andra... nu är det dags för Paltkalas med Lindbergarna så jag får försöka tänka på något annat nu! Och vad piggar upp bättre än palt, fläsk, smält smör, ett stor glas mjölk och härligt sällskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar