Aruba by night

I eftermiddag promenerade Camilla och jag stranden bort till Piets! På Piets har dom helt fantastiska PinaColadas och Strawberry Daquiries (vet aldrig hur det stavas) måste vara bäst på hela ön! När drinkarna var urdruckna och solen gått ner var det dags att promenera hem igen!

Vi gick stranden bort till Marriott, sneddade igenom hotellet, gick genom rondellen (som äntligen efter 5 månaders byggnation äntligen har öppnat för trafik, halleluja) sen vid bommen som inte finns längre skildes våra vägar, mina och Camillas! Därifrån har vi ungefär lika lång väg att gå fast på egen hand! Jag fortsatte själv i beckmörker, det är verkligen kol kol svart....med tusentals stjärnor på himlavalvet, inte en människa till synes, mötte bara en enda bil på min väg, till och med hundarna var tysta.... och där går jag på en ö i Karibien, i Syd amerika, i min ensamhet i nattsvart beckmörker och är inte det minsta rädd.

Jag är inte rädd för att bli påhoppad, rånad (fast jag faktiskt gick med 1500 dollar i min väska iom att vi ska betala hyran imorgon) inte rädd för att bli våldtagen, nerslagen. Jag sneddar över nattsvart fält, där går det inte att se handen framför sig, än mindre se var man går... inte läskigt alls. Det jag funderar över är bara om nån liten boa ligger och trycker nånstans och väntar på ett skrovmål. Men snart ser jag ljuset, I can see the light... det kommer från huset där vi bor och jag är nästan hemma!

Jag känner mig väldigt trygg här, så mycket mer än i Stockholm! Aruba Riba allihopa!