Sista dagen på Aruba

Ja så var det till slut dags att packa ihop och städa ur och säga farväl. Om några timmar åker vi till flygplatsen och hem till Sverige igen. Känns lite konstigt men ska bli kul att komma hem.

Aruba är en liten pärla och vi kommer snart komma tillbaka igen, så detta är inget farväl utan på återseende!

Nedan lite Aruba bilder - One happy island

Glada hundar på stranden blir man lycklig av

Strand med kryssningsfartyg i bakgrunden

Dessa ödlor överallt som äter det mesta och springer runt på en när man ligger och solar.

En härlig strand kille blir man också lycklig av

Ödla modell större, vackra är dom och älskar sol gör dom

Kommer sakna alla hundarna och Animal Shelter något otroligt mycket. Längtar redan tillbaks dit!

Våra nya vänner här kommer vi ju sakna! Detta är Angie med hennes söta döttrar Tiara och Zoey

Solnedgångarna här är fantastiska, man kan inte se sig mätt på dom

Carnevalen, som var så otroligt rolig! Här är vi hela gänget, Robert, Eliska, Jag, Wim, Mats och Mirike

Sist men inte minst kommer jag sakna min lilla Scrappy Doo. Åh det känns hemskt att lämna honom men vi kommer ses igen. Är han inte kvar på Shelter när vi kommer tillbaka kommer jag leta upp honom.

Bye bye - until we meet again!

Hasta la vista Aruba

Sweden - here we come!



Grattis mamma!

IDAG VILL JAG GRATULERA MIN LILLA MAMMA SOM FYLLER ÅR! HIPP HIPP HURRA FÖR DIG, MAMMA!

Hoppas ni får en underbar och härlig dag! Full fart lär det väl bli med alla barn och barnbarn som kommer, önskar vi hade kunnat vara med också!

Många kramar från oss
Romina & Mats

The Scrappy story continues...

Igår bestämde vi oss för att trotsa våra husregler och låta Scrappy sova över hos oss. Jaqueline jobbade på Sheltret och tog med Scrappy hem till oss. Mats hade redan dragit ner till beachen för att surfa så jag och Scrappy promenerade ner dit i sakta mak. Han är ju så ovan vid allt, ljud, bilar, folk m.m. Han har ju knappt varit utan för sheltrets väggar. Men väl nere på stranden slappnade han av. Vi badade, promenerade, låg och vilade. Han var okopplad och följde oss i våra fotsteg.

När det började skymma åkte vi hemåt och det var då smugglingen började, vi får ju inte ha djur i vår lägenhet. Så jag gick i förväg och kollade om kusten var klar medans Mats och Scrappy gömde sig i bilen. När jag gjorde vårt hemliga tecken för att allt var okey, så tog Mats Scrappy i famnen och sprang upp med honom. Väl i lägenheten drog vi ner alla persienner och drog för gardinerna så ingen skulle kunna se in. Sen var det frittfram! Scrappy som aldrig varit inne i en lägenhet tidigare var väldigt farscinerad av massa saker. Han kollade på en basketmatch på tv och satt verkligen och följde med i rörelserna, han låg i soffan men efter en liten stund föredrog han att lägga sig på det svala golvet istället.

Det roligaste var när han såg sig själv i spegeln. Han hade precis lagt sig på golvet i sovrummet sen kollade han i spegeln på garderoben och såg ju då en hund. Han började morra och visa tänderna, och det gjorde den andra hunden i spegeln också... Scrappy ställde sig upp och skulle visa den andra hunden att han inte är att leka med, men till hans förvåning gjorde hunden i spegeln precis likadant. Jag höll på att skratta så jag kiknade, det såg så otroligt roligt ut! Vi var tvungna att släcka lampan och öppna garderobsdörren så han inte skulle kunna se "den andra hunden".


Scrappy hälsar på Mats när vi kom ner till beachen!


Surfs Up!!! The surfer dog on the surfboard! And thats how the cookie crumbles!


Lite softis på brädan, man måste ju vänja sig lite förstås!


Scrappy blickar ut mot havet!

Scrappy började med att vila lite på sanden... men det var inte riktigt hans grej.

När jag vände ryggen till låg han plötsligt på min solbädd. Klart mycket skönare!

Men iom att det bara fanns en bädd så fick vi ju dela så gott det gick! MYSIGT!

Idag har vi tyvärr varit tvungna att lämna Scrappy på Shelter igen men han verkade inte allt för ledsen att komma tillbaks dit efter sitt lilla äventyr!

Kommer bli så svårt att åka hem och lämna Scrappy här, kommer sakna honom otroligt mycket. Känns också jobbigt att inte veta vad som ska hända med honom, om någon kommer och adopterar honom om det blir till ett bra hem eller inte... det kan man inte veta säkert här.

Lite spontant

Igår var Mats och jag på Wema, det är den lokala järnaffären här! När vi kom ut därifrån och precis skulle hoppa in i bilen så kom det fram en karl till oss.

"Är inte ni svenskar?" frågade han.
"Jo det är vi" sa vi förstås.
"Jag har hört talas om er och att ni åker omkring i den här leopardbilen" sa han. "Jag och min fru har velat träffa er, så nu när jag såg er tog jag chansen"

Sen stod vi och pratade ett bra tag, tills han till slut bjöd hem oss till dom på lite kaffe. Vi skulle komma om en halvtimme. Så vi for hem en sväng och sen cyklade vi över till dom.

Dom bor i ett fantastiskt hus, så otroligt fint inrett med härliga mörka trämöbler, caribiska färger på väggarna, en fin trädgård med pool och takterass och sen ett sovrum utan väggar. Bara vitt tyg runtomkring som fladdrade i vinden, det såg alldeles underbart ut!

Kaffet skippades och istället blev det massa tilltugg, vin, öl och whiskey. Vi pratade som om vi hade känt varann i flera år, super kul var det! Plötsligt insåg vi att vi hade suttit där i 7-8 timmar och snackat. Då var det dags att vingla hem i nattmörkret på våra cyklar! En toppen eftermiddag och kväll!

Super plus i kanten var att dom hade två hundar! Två stycken chihuahuar som heter Gismo och Daddy Cool! Dom var så söta och roliga! Satt på bordet och tuggade i sig morotsstavar!





Här är Daddy iklädd sina solglasögon!

Brostugan typ, fast på Aruba

Bilträff på Aruba påminner väldigt mycket om en onsdagkväll på Brostugan! Bilarna står uppställda, folk går runt och tittar, fikar lite och bara hänger runt liksom. Här finns det inte så många bilar, det är mest dom samma som dyker upp varje gång. Men det är mysig stämmning och trevligt folk!

Dags att åka en liten raggarrunda!

Bilarna med fiket i bakgrunden! Livemusik med steelpans, inte riktigt som på Brostugan förstås!

Personalfest

Ja som på dom flesta jobb så bjuds det ibland på personalfest! I lördags var det dags för oss alla volontärer på Animal Shelter att göra något kul ihop, utan hundar!

Vi sågs på The Ostrichfarm. Där föder dom upp strutsar. Dom flesta skeppar dom över till Ryssland och Europa, antingen äggen eller nykläckta strutsungar! Vi hade en jätte bra guide som berättade allt men vill veta om en struts och mer därtill. Han poängterade flera gånger att dom hade minimal hjärna, inte större än en ärta och därför gick det absolut inte att lära dom något!

Jag tyckte dom var lite läskiga, vågade inte gå närmare än så här...

Rätt vad det är blir man pickad i huvudet och det vill man inte!

Mats var lite modigare och klappade en motsträvig struts!

Snygg i och för sig... Lite mascara på dom fransarna och man skulle kunna göra reklam för Lóreal. Beacause your worth it!!!

Va, vaddå vad är det för gap, det var ju bara ett förslag men vill du inte så skit i det då!!!!

Jaquline, en av dom absolut trevligaste på Shelter. Hon var inte rädd för strutsarna :-)

Här är vi nere vid havet för att picknicka. Öl, vin och massa mat. Mats ryckte plötsligt till och var helt säker på att han hörde något...

....och mycket riktigt, kavalleriet kom ridandes!

Här har vi Sandy, Femke, Femkes pojkvän och Jaquline. Alla holländare, så det var nästan bara snack på holländska som alla utom Mats förstår.

Eva, the boss of the Shelter!

Det var en riktigt trevlig dag och kväll, kul att umgås privat fast vi saknade ju hundarna ändå!!!

Succé på Marriott

Mats på väg in med grejerna på Marriott


Mats skriver: -Ja, då var det äntligen dags att sjunga på Marriott efter allt krångel med inställda/flyttade datum. St Patricks Day med alla grönklädda människor och andra gäster på hotellet och casinot.

Att spela eller sjunga till en dator känns helt idiotiskt jämfört med riktiga musiker, men vad gör man när man är solokvist en bra bit hemifrån. Efter första låten så krashade datorn med det som var nedladdat i arrangemangsväg, det hade ju aldrig hänt tidigare så det var väl dags när det nu var på allvar. Tur att Romina var med annars hade jag nog eldat upp all utrustning och tagit mig en cigg och en flaska rom och försökt glömma allt så fort som möjligt. Nu fick hon igång eländet och jag kunde dundra på. Ljudet var kanon och då går allting jävulusiskt mycket bättre!

Folk dansade till balladerna och kom igång på de riviga låtarna.

På det hela så funkade det bra men vi får se vad hotellbossarna tyckte om mitt besök.

Roligt hade jag i alla fall som karaokekung för en kväll och en erfarenhet rikare!

Ett par smakprov nedan:

Så full av kärlek, trots att du blivit så illa behandlad! Dina mörka ögon så fulla av tillit, din blöta nos mot min kind. Allt du behövde var mat och vatten och lite kärlek, var det så svårt att ge dig.
Du kom emot oss, så glad och viftandes på svansen, dina röda blodiga sår på halsen började läka, och vi hoppades att du äntligen skulle få ett bra liv. Men en vecka i frihet var allt du fick.

Igår hade vi en fantastisk dag! Vi hämtade upp dig på morgonen och åkte på ARA's (Animal Rights Arubas) open day! Där fick du så mycket uppmärksamhet, alla klappade dig och pratade med dig. Du fick en leksak och godis. Sen gick vi ner på stranden där vi badade och gick på promenad och bara låg och mös i sanden! På kvällen lämnade vi av dig hemma på din gård. Du fick en hel burk med lever som du åt med god aptit! När vi skulle åka ville du hoppa upp i bilen igen så vi fick försiktigt mota bort dig. När jag kom hem upptäckte jag att jag hade glömt att lämna din leksak till dig, men jag tänkte att du får den imorgon istället.

Men det blev inte riktigt så. Imorse ringde din ägare till oss. Du hade blivit påkörd av en bil och var jätte dålig! Mats åkte dit direkt och följde med till veterinären. Där sa dom att du var så illa skadad att det inte fanns något att göra. Du fick en spruta och fick somna in.

Mats och jag åkte upp med dig till området bakom Light House, där vi gick en härlig promenad
häromdagen. Där begravde vi dig, precis vid havet, där vågorna rullar in och saltstänket fyller luften. Du fick med dig din lilla leksak som du aldrig hann leka med.

Tårarna fyllde mina ögon och rann nedför mina kinder. Jag är så ledsen och önskar att du hade fått ett bättre liv. Det var du verkligen värd!

Din sista dag med oss! Jag är så glad att vi fick den tillsammans. Här träffar du till och med papegojan som absolut ville prata med dig!

På stranden!

Farväl lilla Bruintje. Du är ännu en underbar liten hund som har satt sitt tassavtryck i mitt hjärta! Där kommer det finnas kvar! Vila i frid lilla Bruintje!

Uppe vid Arubas nordliga spets visar havet sin kraft och sin skönhet. Vågorna slår in mot det karga landskapet och vinden ligger på. Häruppe är det tomt på människor och väldigt öde. En vacker plats att samla sina tankar på och vara för sig själv ett tag.

Sanddynerna i kombination med det steniga landskapet vid det stora blå havet är fantastiskt att blicka ut över och här vilar Bruintje med solen och stjärnorna vid sin sida. Gravplatsen har stenar och snäckor som utsmyckning och ligger på sluttningen ned mot havet.

En dag på jobbet

Häromdagen följde jag med Mats till jobbet! Det var trädgårdsarbete som stod på schemat! Ogräs och kokosnötter skulle rensas! Det är lite skillnad mot att rensa eller beskära träd där hemma men Mats börjar faktiskt bli expert på palmtrimning nu!


Allt man behöver är en lång stav, en väldigt vass, sågtandad kniv och lite silver tejp! Fäst kniven längst ut på staven med hjälp av silver tejpen och ett, tu, tre har du en perfekt kokosnötsnertagningsgrej!

En stege är också att rekommendera då nötterna sitter ganska högt upp! Annars kan man ju klättra upp i palmen men för att klara det skulle vi ha behövt ha Micke på plats :-)

Jag fick hjälpa till med att bära bort ogräset eller palmbladsrenset! Bara att kasta på komposten!

Näe kom ner nu, dags för fika! Gratis dricka på jobbet! Inte helt fel!

Dagens skörd! Blev ganska mycket! Det mesta går till Donkey Sanctuary! Åsnorna är tydligen väldigt förtjusta i kokosnötter!